Sjökaptenen Alpo Mikkola hör till de som i grunden förändrat den finländska och åländska sjöfarten. Han startade Godby Shipping Ab år 1973 och har tålmodigt och strategiskt byggt upp rederiet till vad det blivit i dag då sonen Dan och dottern Eva tagit över. Fast helt frånkopplad är inte Alpo som sitter i styrelsen, gör inspektioner OCH under de senaste fem vintrarna har byggt en skalenlig och exakt modell av ms Misida i garaget vid sommarstugan i Lemland.
När man sitter och dricker kaffe vid sommarstugan tillsammans med Alpo och hans hustru Ingelise gäller det att vara på tårna.
”Vilken båt är det där”, utbrister Alpo och pekar ut genom titthålet han huggit i den annars trädbevuxna strandlinjen.
Det är eftermiddag och färjor och roro-fartyg passerar revy och man har minuter på sig att identifiera fartyget. Alpo känner till dem alla för det gör man efter ett långt liv i shippingen. Men det är egentligen inte sjöfartens stora linjer vi ska prata i dag. I sådana fall kunde man lyfta fram att det i tiderna var Alpo Mikkola som såg till att det alls blev någon finländsk lastfartyg när färjorna triggade lönerna och fackföreningarna var stenhårda. Först bildade han Småtonnageföreningen som senare blev en del av Rederierna i Finland som branschorganisationen heter i dag.
Alldeles nyligen var han också med på ett hörn när Godby Shipping-gruppen köpte roro-fartyget Baltica. Då ryckte Alpo ut och besiktigade fartyget och hittade detaljer som ingen tidigare sett, trots tjugo år i trafik. Sådan är han Alpo, han ser ofta det som andra inte ser.
Exakt modell av Misida
I dag ska det handla om roro-fartyget Misida som byggdes vid tyska varvet J.J. Sietas och levererades år 2007. Fartyget är 165 meter långt och lastar 11.400 DWT. Sedan fem vintrar tillbaka har Alpo Mikkola mödosamt och med stor precision byggt en skalenlig modell av Misida. Det är den Ålands Sjöfart kommit för att titta närmare på.
Modellen som står i garaget är byggd i skalan 100:28,67 och mäter drygt fem och en halv meter och väger några hundra kilo. Det är en imponerande skapelse som Mikkola byggt. Skrovet är exakt som originalet liksom överbyggnaden och allt annat. Detaljrikedomen är på den nivån att det är svårt att begripa. Man undrar hur det är möjligt.
”Jag reste med dem många gånger för jobbets räkning och tog då hundratals bilder vilka hjälpte mig minnas hur det såg ut”, förklarar han.
Erbjöds till museet
Belysningen som består av små dioder är samma som på det stora fartyget, förtöjningstrossar och surrningsfästen ochtrailerbockar och livbojar och sopsorteringstunnor och så vidare; allt är som i verkligheten. Modellen tog fem vintrar att bygga och då var det inte många lediga dagar.
Inte nog med de fasta detaljerna. Även det rörliga är på riktigt. Propellrarna snurrar, både den aktre och den i bogen, stabilisatorerna skjuts ut elektriskt och de stora lastramperna kan stängas och öppnas.
Navigationslanternorna fungerar klanderfritt och hela modellen blir en uppvisning i hur ett fartyg fungerar.
Vad ska hända med den nu. Det är ju inte så kul att den bara står i ett garage i Lemland?
”Jag vet inte riktigt än, den har ju nyligen blivit klar. Jag har erbjudit den till Ålands sjöfartsmuseum som tycker den är lite för stor. Jag väntar fortfarande på ett svar från dem”, säger Alpo Mikkola.
Personligen kan jag tycka det låter underligt. Denna modell vore fantastisk att ha stående för både barn och vuxna att med egna ögon se och höra hur ett modernt lastfartyg fungerar. Det krävs knappast så mycket för att göra reglagen användarvänliga och modellen lättillgänglig. Och visst vore det ju synd om den fördes till Åbo eller Kotka varifrån man visat intresse.
Text och foto: Jörgen Pettersson
Fotnot: Misidas systerfartyg heter Misana. Den kryssade jag med häromåret och skrev ett reportage till Ålandsbloggen som du hittar här.
