I en serie krönikor i Ålands Sjöfart har Anton Nilsson behandlat EU och sjöfarten, klimatmål och Fit for 55. Den finländska sjöfarten är ett resultat av de europeiska prioriteringarna, det som händer i Bryssel landar blixtsnabbt i Helsingfors. Anton Nilsson hör till den yppersta eliten i Finland när det handlar om hur EU fungerar och vad som kan eller inte kan göras. Här kommer tio frågor från Ålands Sjöfart, till Anton Nilsson:
Hur betraktar man sjöfarten, generellt sett, i EU?
– Sjöfarten ses helt klart som en mycket betydelsefull sektor för hela EU:s ekonomi. Det finns en bred förståelse för att sjöfarten är oerhört viktig för vår internationella handel och en bärande bransch. Samtidigt har det kommit ett större och större tryck på sjöfarten att vara en del av den gröna omställningen.
EU har satt upp ambitiösa mål när det handlar om utsläpp, varför måste man vara bättre än övriga världen?
– Under den förra mandatperioden gick EU tydligt in för ett skifte i sjöfartspolitiken. Tidigare har EU ofta valt att vänta på internationella överenskommelser i IMO när det kommer till just utsläppsminskningar men nu är ambitionen att EU ska gå i främsta ledet. Det är dels frågan om en rent politisk prioritering där man menar att EU har ett ansvar att leda utvecklingen, men det handlar också om framtida affärsmöjligheter. EU:s gröna giv är ett tillväxtprogram och tanken är att EU ska bli världsledande på att utveckla grön teknologi och vara tidiga med att ta den i bruk. Det ses helt enkelt som en konkurrensfördel globalt att vara i vågens framkant när det gäller utsläppsminskningar. Att ställa krav på rederier från andra delar av världen som trafikerar i europeiska vatten är också en fråga om rättvis konkurrens och ett sätt för EU att skapa incitament för utsläppsminskningar utanför unionen.
Hur närvarande är sjöfarten i den belgiska vardagen?
– Den är definitivt mycket närvarande. Hamnen i Antwerpen är en av Europas största och något av en motor för hela näringslivet i Belgien. Den ekonomiska situationen är mycket bättre i den nordliga regionen Flandern än vad den är i Vallonien i söder och en stark delförklaring till det är att Flandern har just hamnen i Antwerpen och alla aktiviteter som finns kring den. Den belgiska kusten är inte speciellt lång, men den blå ekonomin är ändå mycket viktig både för Belgien i stort och för lokalsamhällena ute vid kusten. I det relativt lilla territorialvattnet som Belgien har samlas en mängd olika aktiviteter, allt från fiske till transportrutter men också storskalig havsbaserad vindkraft som just nu byggs ut i ett snabbt tempo.
Vad kan du som ledamot i EU-parlamentet göra för sjöfarten i Finland och Östersjön?
– Det handlar väldigt mycket om att skapa förståelse för våra lokala förhållanden. Det kan låta nästan lite fånigt men det handlar ofta om så basala saker som att förklara att vi har is på vintrarna. För exempelvis en europaparlamentariker från Medelhavet kan det här vara mycket förvirrande. Vidare gäller det att se till att de förslag som kommer från EU-kommissionen faktiskt fungerar i verkligheten och att de inte slår fel. Det kan exempelvis handla om förslag kring utsläppsminskningar där det gäller att hitta en balans. Vi ska uppmuntra investeringar samtidigt som vi måste undvika att slå sönder möjligheterna till den för många ö- och skärgårdssamhällen livsviktiga trafiken.
En nyckel till mer hållbar sjöfart är tillgången till förnybart bränsle, vad tror du är att vänta på den fronten?
– Visst är det så att förnybart bränsle är essentiellt. Vi behöver helt enkelt nya, effektiva bränslen för att den gröna omställningen ska kunna lyckas. Jag tror dock det är viktigt att det är ingenjörer och inte politiker som leder den här utvecklingen. De regelverk som skapas måste ge utrymme för innovation och inte begränsa marknaden till den lösning som politikerna fått för sig att är bäst. Vi skulle göra ett misstag om vi skapade lagstiftning som låser fast oss i en enda lösningsmodell. EU behöver vara en plats där innovationer får växa och det behöver finnas en långsiktighet och stabilitet i politiken så att branschen vet att de investeringar och satsningar de gör håller i längden. Så har inte alltid varit fallet tyvärr.
Vad är finländsk sjöfart för dig, när du förklarar den för kolleger i Bryssel?
– Först och främst är det viktigt att komma ihåg att Finland i mångt och mycket är som en ö i Europa. Därför är sjöfarten en förutsättning för vår internationella handel och för att över huvudtaget få tillgång till många av de varor folk behöver och vill ha. Men finländsk och åländsk sjöfart och hela det maritima klustret är också en källa till stolthet. Vi är kända för att vara innovativa och göra saker med ordning. Som ålänning är det dessutom häftigt att kunna förklara att man kommer från en väldigt liten ö som ändå har så framgångsrika företag. För inte så länge sedan satt jag till exempel ute vid den nederländska kusten och drack en kaffe när av en slump ett åländskt lastfartyg gled förbi. Det var rätt roligt att kunna peka och berätta för mitt sällskap att den där minsann kommer från Åland.
Många hävdar att sjöfarten spelar en huvudroll när det handlar om en hållbar framtid. Vad är din syn på det?
– Det är en syn jag delar. Även om det just nu pratas mycket om ”strategisk autonomi” och att EU behöver bli mera självförsörjande så kommer internationell handel fortsätta att vara extremt viktigt för vår tillväxt och vårt välstånd. Samtidigt så är det också uppenbart att utsläppen från transporter behöver vara så låga som möjligt. Där är sjöfarten redan idag ofta det mest hållbara valet och i takt med att branschen ställer om kommer det bara att bli ännu mer gynnsamt att transportera varor och människor på köl.
Som nyvald EU-parlamentariker från Åland. Vilket skulle ditt första initiativ vara för sjöfarten i Bryssel?
– Det första jag kommer göra är att se till att förhandla till mig en plats i något av de utskott som behandlar sjöfartsfrågor. Även om man som europaparlamentariker kan engagera sig i alla frågor så är det bara som medlem i rätt utskott som man kan påverka på allvar och i detaljerna. Sedan handlar det mycket om vad kommissionen kommer med för förslag, det är nämligen de som har initiativrätt i EU. Men om jag får förtroendet av väljarna kommer sjöfartsfrågor definitivt att ligga mycket högt på min lista av prioriterade områden!
Skatteundantaget har tjänat Åland väl och ligger bakom de senaste decenniernas tillväxt i befolkning och ekonomi. Nu skärps EUs tullkodex vilket försvårar gränshandeln. Vad kan Åland göra, utan att äventyra undantaget?
– Det är EU:s tullkodex som sätter ramverket för tullhanteringen i EU och den håller just nu på att uppdateras. Det skulle vara extremt viktigt att den nya lagen ger kommissionen möjligheter att komma fram med förenklingar för särskilda skatteområden så som Åland. Som Europaparlamentariker kommer jag både jobba stenhårt för att få in de här möjligheterna i lagtexten men också ligga på kommissionen om att faktiskt komma med dessa förenklingar efter att den nya tullkodexen trätt i kraft. Det här är ett klockrent exempel på varför det är så viktigt att rösta i EU-valet. Om inte vi har folk på plats som tar de här frågorna på allvar kommer ingenting att hända och krånglet bara att fortsätta.
”Alla” ålänningar har koppling till sjöfart. Vilken är din?
– Såklart! En favorit är att min gammelmorfar var kapten Isidor Eriksson. Hela min uppväxt hörde jag historier om honom. De handlade om allt från hans märkliga förmåga att alltid vinna i kortspel till hur han kom in på en tjurfäktningsarena i Spanien genom att presentera sig som ”Isidór” vid ingången där det stod Matador. Jag träffade tyvärr aldrig Isidor själv men jag har i alla fall en målning av ett av de fartyg han seglade på i mitt vardagsrum.