Elkabeln som förstördes ligger i havsområdet i Finlands ekonomiska zon ca. 55 km söder om Lovisa; kabeln binder samman Estland och Finland. Avbrottet kopplas just nu till M/S Eagle S (Cook Island), som har bränsle i lasten. Fartyget är nu under kontroll av de finländska myndigheterna på den sydöstra sidan av Porkkalanniemi. Eagle S är byggt 2006 och är på knappt 40.000 DWT, drygt 200 meter lång och 30 meter bred.
Polisen som är den myndighet som ”äger” ärendet samarbetar med flera myndigheter i utredningen av kabelskadorna. Den officiella operationen ledd av Helsingforspolisen har pågått dygnet runt under de senaste två dagarna.
Centralkriminalpolisen (CKP) ansvarar för förundersökningen av kabelskadorna. Skadorna utreds som ett misstänkt fall av grov skadegörelse.
– Förundersökningen har inletts snabbt, men det är en krävande och tidskrävande utredning, säger kriminalkommissarie Sami Paila, som leder utredningen.
Förundersökningen syftar till att klarlägga vilken roll lastfartyget Eagle S kan ha haft i samband med de uppstådda kabelskadorna. Polisens beredskapsenhet Björnligan och gränsbevakningens beredskapsgrupp har arbetat ombord på Eagle S för att säkra bevis och samla material.
– Undersökningar har genomförts ombord och material har börjat analyseras. Samrådet med besättningen har varit en central del av utredningen, säger Paila.
Enligt Iltalehti är huvuddelen av besättningen hemma från Indien och Georgien, några av dem är nu också misstänkta för brott.
Flera officiella fartyg deltar i operationen i Finska viken, inklusive Marinens missilbåt av Raumaklass och gränsbevakningens patrullfartyg Uisko. Försvarsmaktens och gränsbevakningens helikoptrar har också transporterat personal till och från Eagle S.
Gränsbevakningsväsendet planerar nu att undersöka havsbotten. Patrullfartyget Turva är på väg till skadeplatsen för Estlink 2-kabeln för att utföra en undervattensutredning. Centralkriminalpolisen kommer att delta i detta arbete ombord på Turva.
– Gränsbevakningsväsendet stödjer polisen med utrustning och personal som är anpassade för sjöområdet. Förutsättningarna tillåter fortsatt fullskaliga insatser, säger Mikko Hirvi, vice befälhavare för Finska vikens kustbevakning.
Utöver kabelskadorna genomför finländska tullen en separat förundersökning av ett misstänkt grovt tillsynsbrott relaterat till Eagle S. Lasten som fartyget transporterade har beslagtagits.
– Tullen fortsätter att utreda detaljer kring lasten och det misstänkta grova tillsynsbrottet, säger Hannu Sinkkonen, Tullens tillsynsdirektör.
Polisen och de övriga myndigheterna vädjar om tålamod då utredningarna förväntas pågå en längre tid.
I spåren av julhelgens kabelskador höjer Estland, Finland och Sverige beredskapen och utökar tillsammans med NATO bevakningen av Östersjön där havsbotten är i flitig användning för infrastruktur som binder samman länderna runtom. Hittills har kabelskadorna uppstått i Finska viken och i fallet Nordstream i södra delen av Östersjön. Att sabotörer skulle vända blicken norrut, mot Åland och vidare upp i Bottenviken är såklart möjligt men mindre troligt, konstaterar Henrik Ringbom, professor i havsjuridik vid Åbo Akademi för Svenska Yle.
Tankfartyg som det nu aktuella Eagle S har inga ärenden norrut, all olja som transporteras med den så kallade ryska skuggflottan lastar i Ust-Luga eller Primorsk och går sedan söderut mot de danska sunden. Man kan såklart använda andra fartyg än tankers men även då är insatserna väldigt höga; det märks direkt om okända fartyg går mot Åland.
– Det skulle märkas väldigt fort. Och det skulle vara svårt att komma ut ur den svenska eller finska jurisdiktionen. Så det vore en högriskoperation, säger Henrik Ringbom till Svenska Yle.
Läs hela artikeln här: https://yle.fi/a/7-10069742
Vad är då skälen till att man ger sig på ledningar på havets botten. Det enkla svaret är att det handlar om en slags krigföring, fast inte lika uppenbar som att anfalla med soldater och kanoner. Skälen kan till exempel vara:
1. Försämra fiendens kapacitet. Genom att slå ut datakablar och elförsörjning försvårar anfallaren fiendens kommunikation, både på strategisk och operativ nivå. Detta kan särskilt påverka militära och civila kommunikationssystem, vilket leder till kaos och ineffektivitet.
2. Skapa psykologisk påverkan och undergräva motståndsviljan. Att slå ut el och internet har en direkt påverkan på civilbefolkningen, vilket kan skapa rädsla, oro och frustration. Målet kan vara att minska befolkningens stöd för regeringen eller motståndsrörelser genom att göra vardagslivet outhärdligt. Här bär vi alla ansvar att hålla lugnet.
3. Försvåra motståndarnas informationsflöde. Genom att förstöra kommunikationsinfrastruktur kan anfallaren försöka kontrollera informationsflödet och förhindra att fienden får tillgång till tillförlitlig information, exempelvis om truppförflyttningar, attacker eller internationellt stöd.
4. Ekonomisk destabilisering. Infrastruktur som elnät och datanätverk är centrala för ett lands ekonomi. Genom att förstöra dessa resurser försöker anfallaren försvaga fiendens ekonomiska kapacitet och uthållighet i konflikten.
5. Försvåra återhämtning och återuppbyggnad. Genom att slå ut kritisk infrastruktur blir det svårare och dyrare att återuppbygga samhället efter konflikten. Detta kan förlänga en humanitär kris och göra det svårare att skapa stabilitet.
6. Förhindra internationell kommunikation och påverkan. Genom att sabotera internationella datakablar eller annan infrastruktur kan anfallaren försöka begränsa informationsutbyte mellan fienden och dess internationella allierade.
7. Strategisk utpressning. Förstörelse av kritisk infrastruktur kan användas som ett sätt att pressa fienden eller dess allierade till förhandlingar eller eftergifter.
