För 60 år sedan idag registrerades Ålandsfärjan Ab vid patent- och registerstyrelsen i Finland. Detta bolag skulle senare bli SF Line och idag Viking Line Abp, noterat på den finländska börsen.
Avgående styrelseordföranden Ben Lundqvist var på den tiden 19 år och redan då extremt intresserad av allt som pågick och följde, så gott det gick, fadern Fraenks aktiviteter när det nya bolaget grundades. Familjekontrollerade Lundqvist Rederierna blev från början största ägare i Ålandsfärjan Ab och har i praktiken med ett ägande på nästan trettio procent betraktat Ålandsfärjan/SF Line/Viking Line Abp som ett intressebolag till rederikoncernen.
När fadern Fraenk Lundqvist avled 1978 efter en längre tids sjukdom gick Ben Lundqvist in i styrelsen och räknar därmed in 45 år i Viking Lines tjänst denna vår.
– Då var det inte lätt att göra sig hörd. Jag var tjugo år yngre än Stig (Lundqvist) som ändå var den nästyngsta i styrelsen, säger Ben Lundqvist idag.
I Hufvudstadsbladet bevakade man då noga det som hände i det åländska näringslivet och liknade på ett rätt högtravande sätt Ben Lundqvists närvaro runt styrelsebordet som en benjamin bland ”skälmarna i Kreml”. Att vara en benjamin är lika med att vara den yngste i en grupp medan Kreml-skälmarna var en referens till Stalin och liknande, till åren komna, Sovjetpampar.
”Då var det inte lätt att göra sig hörd. Jag var tjugo år yngre än Stig som ändå var den nästyngsta i styrelsen.”
Från sin plats i den västra änden av den andra våningen i kontoret på Norra Esplanadgatan har Lundqvist Rederiernas vd lett styrelsearbetet i Viking Line sedan 28 år tillbaka. Den lilla svarta boken till höger på bild utgör ”huvudkontoret” när det handlar om befraktning av oljetankers, där finns allt antecknat. På kartan till vänster ser man positionerna just nu och högst uppe på samma, kan de fartyg som sålts under Ben Lundqvists vd-tid skönjas. Foto: Jörgen Pettersson.
Från de första åren efter bildandet av Ålandsfärjan Ab är minnesbilderna inte längre kristallklara men Ben Lundqvist erinrar sig ändå ett föredrag han höll på Handelsinstitutet i Åbo om det nya bolagets tillblivelse. Det var absolut ingen enkel uppgift och Lundqvist minns tuffa diskussioner i Handelshögskolan med studiekamraterna, märkta av sommarjobb vid värsta konkurrenten, De samseglande rederierna Svea, FÅA och Bore, som inte såg särskilt positivt på Ålandsfärjans framtid. En av dem var Clas Gustafsson som senare skulle komma att bära en betydelsefull roll i Viking Lines finländska organisation. Av det lär man sig att tiderna förändras och att det som verkar rätt ett år kan vara något helt annat följande.
Ben Lundqvist minns själva satsningen i Ålandsfärjan Ab som ett projekt fyllt av risker. Visst, att åka färja hade snabbt blivit populärt men sjöfart är sjöfart och det behövs inte så mycket som går snett för att en god idé ska bli en katastrof. Detta illustreras inte minst av det faktum att av de tre rederier som var med och startade trafiken är det idag bara Viking Line Abp (ursprungliga Ålandsfärjan Ab) som är kvar. Jättarna Slite och Sally är borta och De samseglande rederiernas färjgren köptes först av Seacontainer och sedermera av estniska Tallink. Detta är ett resultat av mod kombinerat med skicklighet, och ibland lite tur, samt ständig omsorg kring pengars värde. En bild av detta är när det var dags för det första nybygget Kapella, en investering som krävde en nyemission och godkännande av bolagsstämman 1965.
– Jag minns hur min fader Fraenk på stämman var noga med att säga till de som ville vara med och satsa att det absolut inte fanns några garantier för att man ens skulle få pengarna tillbaka, säger Ben Lundqvist.
Ångdrivna Ålandsfärjan var farryget som inledde trafiken för det som idag är Viking Line Abp och firar 60 år sedan registreringen av bolaget.
”I det skedet var det oerhört viktigt att ha finanserna i skick.”
Att blicka tillbaka på sextio år, varav fyrtiofem i styrelsen, kräver minst en hel bok. Därför får vi den här gången nöja oss med snabba nedslag i en historia som innehåller allt. Sjöfartsrådet Ben Lundqvist är en man som inte så ofta syns i offentligheten men som håller noga koll på vad som sägs och sker. Som att han rätt regelbundet anklagats för att vara bakåtsträvare.
– Det äger säkert sin riktighet i vissa fall men av sjöfarten har jag lärt mig att det alltid kommer dåliga tider och att det då gäller att stå redo och vara stadd vid kassa.
Denna strategi handlar i stora drag om att alltid ha god likviditet och stark balansräkning, något som präglar såväl dagens Viking Line som familjegruppen Lundqvist Rederierna som under Ben Lundqvists ledning gått från klarhet till klarhet; missa för allt i världen inte avslutningen i denna artikel!
När Estonia gick i kvav år 1994 och tog 852 människor med sig i djupet handlade det om överlevnad för en hel bransch, svårt sargad av katastrofen. Slite hade gått i konkurs året innan och SF Line stod ensamma kvar i Viking Line samtidigt som folk undvek att åka färja, de nödvändiga volymerna försvann.
– I det skedet var det oerhört viktigt att ha finanserna i skick, minns Ben Lundqvist.
När den stora finanskrisen uppstad 2008 var det samma sak, utan en stabil balansräkning hade man blivit ett enkelt byte för bankerna. Trots detta har Viking Line ändå över tid kunnat betala ut rejäla dividender, något som ibland fått kritik, mest från andra än aktieägare. Nu som då visste förstå-sig-påarna också berätta att Viking Line borde gjort än det ena, än det andra, hellre än att ge ägarna avkastning.
– Min uppfattning är att det aldrig varit brist på pengar som gjort att vi undvikit nysatsningar. Det hade helt enkelt med kalkylerna att göra, de räckte inte till. Jag hör inte till dem som tycker man ska investera bara för att man råkar ha pengar, säger Lundqvist.
”Jag hör inte till dem som tycker man ska investera bara för att man råkar ha pengar.”
När Ålandsfärjan stod inför sitt första nybygge 1965, det som blev Kapella, fick Ben Lundqvist sitt första uppdrag för Ålandsfärjan Ab. På sin fars order agerade han chaufför för en grupp jugoslaviska varvsdirektörer som kom till Mariehamn för att förhandla om fartygsbygget. Det var en stor händelse och Lundqvist minns fortfarande namnen på flera av sina gäster som han hämtade från färjan och sedan skötte om under vistelsen i staden. Besöket gick bra och avslutades med att nybyggnadskontrakte undertecknades.
En av ”hemligheterna” med att Viking Line lyckats där andra gått vilse är omsorgen om den egna balansräkningen och omvittnat god förhandlingsförmåga. Kring sådana överläggningar är det nästan alltid omöjligt att få detaljer men med anledning av dagens födelsedag delar Ben Lundqvist med sig ett starkt minne från hur det gick till när SF Line 1983 bestämde sig för att bygga Mariella, då en bjässe i alla avseenden och resultatet av rederiets dittills mest ambitiösa projektplanering.
M/S Mariella såldes till Medelhavet år 2021, när pandemin fortfarande ställde till det för alla. Mariella var fartyget som inledde en ny era för Viking Line då hon byggdes 1983. Idag avslöjar styrelseordförande Ben Lundqvist spelet bakom varvsordern
"Sådant berättar man aldrig men nu har det gått så länge och jag tror jag är den enda av de som var med som lever.”
Först hade man tänkt sig bygga i Japan men stoppades av Finlands Bank. Istället stod det mellan Valmet och Wärtsilä i Finland där SF Line föredrog mer erfarna Wärtsilä som dessvärre låg alldeles för högt i pris. Ställningarna var låsta och parterna stod långt från varandra i en ekonomisk pattsituation, ingen gav efter. Då fick vd Gunnar Eklund nys om att Wärtsilä stod i beråd att teckna nybyggnadskontrakt med en konkurrent och läget blev plötsligt skarpt på riktigt.
– Det blev brått på alla fronter och Gunnar ringde till Wärtsilä-ledningen som satte sig på första bästa flyg till Mariehamn samma dag. Hela vår styrelse var med och vi förhandlade en hel dag för att sedan fortsätta med en lång middag på Park Hotell på kvällen, säger Ben Lundqvist.
Wärtsilädirektörerna hade gett sig iväg hals över huvud vilket gjorde att Gunnar Eklund inkvarterade dem på Park Hotell och ordnade rakapparater och tandborstar för gästerna. Trots allt detta uppfattade Viking-ledningen positionerna som fortsatt låsta och beslöt sig tidigt följande morgon för att i någon mån komma till mötes, trots allt – det var ju ändå de som bjudit in gästerna till Åland.
När de två delegationerna sedan träffades för att fortsätta prata hände det som egentligen aldrig sker.
– Jag minns hur deras högste chef ställde sig upp när mötet började, harklade sig, och konstaterade att man förvissat sig om att ålänningarna inte hade några som helst planer på att ändra sig och avslutade med att acceptera vårt första bud. Jag har nog aldrig haft så lång näsa som då…
Wärtsilä fick aldrig reda på att SF Line hade varit villiga att sockra sitt bud och det är precis som det kan vara i affärer.
– Sådant berättar man aldrig men nu har det gått så länge och jag tror jag är den enda av de som var med som lever, säger Lundqvist.
Vid årets bolagsstämma är förslaget att Jakob Johansson tar över ordförandeklubban från Ben Lundqvist som med att han redan ”känner saknad” efter 45 år i styrelsen och 28 år som ordförande.
"Om jag litar på honom? Ja, annars hade han inte blivit föreslagen. Jag har haft bra kemi med Jakob sedan första dagen det stod klart att han köpt aktierna."
Inför vårens bolagsstämma har Ben Lundqvist aviserat sin avgång efter att ha följt Viking Line Abp sedan starten. Han tillstår att det är mer vemodigt än befriande.
– Ska jag vara riktigt ärligt känner jag redan saknad men jag måste också inse att tiden har sin gång och att det nu är dags för nya krafter, säger han.
Från det här kontorshuset vid Norra Esplanadgatan i Mariehamn leder Ben Lundqvist en rederikoncern som i sommar förväntas leverera ett nytt rekordresultat och överskrida etthundra miljoner euro i vinst.
"Jag vågar redan nu påstå att ... det sammanlagda resultatet för de två koncernerna landar på något mer än etthundra miljoner euro.”
Som efterträdare på ordförandeposten föreslås den rikssvenske storägaren Jakob Johansson som därmed blir den första att leda bolaget och inte heta Lundqvist i efternamn.
– Om jag litar på honom? Ja, annars hade han inte blivit föreslagen. Jag har haft bra kemi med Jakob sedan första dagen det stod klart att han köpt aktierna.
Nu är det inte så att Ben Lundqvist direkt drar ner på takten även om han lämnar Viking Line. Som chef och störste ägare för Lundqvist Rederierna kan han blicka tillbaka mot ett extraordinärt år inom den internationella tankervärlden som gjorde en storartad comeback när det handlar om rater och frakter.
Ert räkenskapsår gick ut i fredags, 31 mars, och det är såklart för tidigt att ställa frågan, men jag gör det ändå. Hur gick fjolåret för Alfa och Hildegaard?
– Hmm… Allt är inte klart ännu men det står utom allt tvivel att vi gjorde ett rekordår, alla kategorier. Jag vågar redan nu påstå att efter avskrivningar på cirka tjugo miljoner euro i dotter och intressebolag men före skatter och latenta skatter kommer det sammanlagda resultatet för de två koncernerna att landa på något mer än etthundra miljoner euro, säger Ben Lundqvist.
Trots att detta egentligen handlar om Viking Lines sextioårsdag är detta avslöjande en stor händelse. Resultatet har enorm betydelse för hela Åland där de flesta aktieägarna bor och mottagarna av samfundsskatter finns.
Så här såg det ut i rörliga bilder när Ålandsfärjan Ab startade verksamheten på 1960-talet. Bolaget som skulle bli Viking Line Abp registrerades den 5 april 1963.
Viking Lines betydelse för hela det åländska samhället och republiken Finland går inte att överdriva. De sedan början röda fartygen har knutit samman Åland och Finland med Sverige och skapat grund för export, import och miljoners miljoner resor där ålänningar, finländare och svenskar dragit nytta av varandra.
Själva trafiken med bil- och passagerarfartyg började den 1 juni 1959 när Rederiaktiebolaget Vikinglinjen satte in turbindrivna S/S Viking mellan Galtby i Korpo och Gräddö i Roslagen via Mariehamn. Initiativtagare var sjökaptenerna Gunnar Eklund och Carl Rundberg som lyckades komma över fartyget för 30.000 pund trots att säljarna i England ville ha 90.000 pund. Någon dag senare, samma sommar, följde gotländska Rederi Ab Slite efter med ombyggda paragraffartyget M/S Slite som började gå mellan Mariehamn och Simpnäs i norra Roslagen. Med i det första Vikinglinjen och störste aktieägare var också storredaren Algot Johansson.
Våren och sommaren 1959 var även på många andra vis minnesvärd. Sveriges riksdag godkände förslaget till ATP (Allmän tilläggspension) som inte minst skulle skapa större ekonomisk frihet för alla svenskar och därmed bidra till efterfrågan på resor. I USA var Dwight D. Eisenhower president och hade den 28 maj skickat upp två dresserade apor i en Jupiterraket. Båda överlevde! Den 26 juni skulle dessutom Sverige få en världsmästare i tungviktsboxning i form av Ingemar Johansson som sänkte Floyd Patterson i tredje ronden på Yankee Stadion i New York.
Det var ingen enkel resa vännerna Eklund och Rundberg startade och även om framgången var stor redan från början var konkurrensen hård och viljorna många beträffande fortsättningen. Gunnar Eklund ville satsa allt på ett kort och rikta in sig på bil- och passagerartrafiken medan Rundberg och Johansson såg framför sig mer diversifiering i tank- och bulkfart. Denna skillnad i synsätt slutade med att Gunnar Eklund tvingades lämna Rederiaktiebolaget Viking och börja om på nytt i form av Ålandsfärjan Ab och därför firar vi 60 år idag.
När Gunnar Eklund petades bort från Rederi Ab Viking ungefär 1962 inledde han arbetet med en comeback som resulterade i Ålandsfärjan Ab som skrevs in i handelsregistret den 5 april 1963. Det var en comeback som inte var odramatisk. Hans tidigare arbetsgivare och redaren Edgar Erikson tackade nej att vara med på ” den sortens sjöfart” och därför kontaktade Gunnar Eklund redaren Fraenk Lundqvist, första gången hösten 1962. Fraenk Lundqvist var en framsynt åländsk redare vars far Hugo Lundqvist efter första världskriget hårdare än alla andra drev linjen att det var dags att lämna segelfartygseran för att istället satsa på maskindrivet tonnage. Samma framtidsmöjligheter såg Fraenk Lundqvist i färjtrafiken och fick stöd av bland andra affärsmännen och senare ekonomierådet Rafael Mattsson. Av sammanlagt 160 aktier tecknade Lundqvist 39 aktier, var och en till ett värde motsvarande en Volkswagen bubbla; det var alltså ingen liten insats det handlade om. För pengarna köpte det nya rederiet det trettio år gamla S/S Brittany som döptes om till Ålandsfärjan och gick i trafik mellan Gräddö i Roslagen och Mariehamn den 20 juni 1963. Fartyget hade plats för 800 passagerare, 40 personbilar och två bussar eller lastbilar.
På ett övergripande plan skulle de tre konkurrerande rederierna Vikinglinjen Ab, Rederi Ab Slite och Ålandsfärjan Ab så småningom komma att enas kring ett gemensamt marknadsföringsbolag, Oy Viking Line Ab som grundades 1966 och som ägdes i tre lika stora delar. Ålandsfärjan Ab bytte namn till SF Line Ab 1970 (eftersom trafiken drevs mellan Sverige och Finland) och 1995 efter att Sally och Slite försvunnit bytte SF Line namn till Viking Line Abp och resten är, som det brukar heta, historia.