Det är prestigetidningen Wall Street Journal (WSJ) som sätter ord på det många går omkring och funderar på. Bakgrunden är oroligheterna i Jemen där huthi-rebeller tagit sig för att skjuta missiler mot oskyldiga handelsfartyg på väg genom Röda havet mot Suez-kanalen. Detta har accelererat under vintern och skapat stor osäkerhet.
Detta gör att allt fler fartyg och de stora rederierna väljer att runda Godahoppsudden och Sydafrika, en omväg på uppemot två veckor som blir dyr för Europas konsumenter. Det var precis denna deviation som Finnlines nybyggda M/S Finncanopus nyligen genomförde på sin väg mot Östersjön från Kina. Huthi hävdar visserligen att man bara attackerar israeliskt kopplade fartyg (som en hämnd för vad som pågår i Gaza) men det visar sig rimma illa med verkligheten och de stora rederierna och deras försäkringsbolag vill ogärna ta några risker. Det är stora mängder gods det handlar om, vid sidan av alla människor – fyrtio procent av varorna mellan Asien och Europa går via Suezkanalen.
Raketanfall kommer såklart aldrig lägligt men timingen är just nu bedrövlig. Europa har nätt och jämnt lyckats hålla näsan ovanför ytan i skuggan av pandemin och det stora kriget som Ryssland inlett mot Ukraina. En alldeles för hög inflation och därmed kopplade höjda räntor var på väg åt rätt håll men riskerar nu ett backslag, till följd av huthi-attackerna.
Omvägen runt Afrika får dyrköpta konsekvenser för alla européer i form av höjda priser. Frakterna för containerfartyg dubblerades mellan 22 december och 12 januari och liknande tendenser kan också skönjas på tankersidan där raterna stigit kraftigt.
Wall Street Journal och ekonomer vid Allianz Trade landar i slutsatsen att, om detta fortsätter mer än tre månader, stiger den europeiska inflationen med tre fjärdedelars procentenhet och tillväxten avtar med en hel procentenhet vilket, om krisen fortsätter, får svåra effekter för hela euroområdet redan i år.
Plötsligt kan vi ha att göra med en recession som ingen i euroområdet kan påverka, allt kretsar kring oroligheterna i Röda havet med kringliggande orosområden. Ekonomie doktor och chefredaktören Fredrik Rosenqvist vid Ålands Handel följer den internationella ekonomin nära och konstaterar krasst:
– Jag börjar tro att en av USA:s största hemligheter är att man ligger långt borta från allt kaos. Det faktum att fraktfartyg nu tvingas runda Afrikas sydspets på väg till Europa beräknas alltså bidra till 0,75 procentenheter högre inflation (!) och 1 procentenheter lägre tillväxt (!!) i hela euroområdet under 2024, säger Rosenqvist.
Denna plötsligt tilltagande kris har också diskuterats i samband med det stora internationella ekonomiska toppmötet i Davos, Schweiz, där företagsledare gör allt för att lugna marknaderna men där realpolitik gör verkligheten svår att förhålla sig till.
WSJ hänvisar till Oxford Economics som räknat fram att ett fartyg som går i 16,5 knop behöver 25,5 dagar för att gå från Taiwan till Rotterdam via Suezkanalen. Tvingas rederierna gå runt Godahoppsudden förlängs resan till 34 dagar. Detta får omedelbara följder för köpare och säljare samt massor ringeffekter, för bunkringshamnar, lastare, lossare, lager och så vidare.
Med detta sagt finns ändå skäl till att inte låta det nattsvarta ta över. Paolo Gentiloni säger till WSJ och får medhåll av representanter för de stora billtillverkarna att löget i Röda havet såklart måste följas med stora nogsamhet men att berörda företag har byggt upp en stark krismedvetenhet och resiliens gentemot störningarna i leveranskedjan; till stor del en följd av pandemin. Till exempel har investeringar i digitalisering och IT-system skapat bättre kontroll över lager och leveranser.
– Röda havet är inte lika farligt för den globala handeln som för några år sedan, säger Patrick Lepperhoff från Boston Consulting Group.