Med ruttdelning kan hamnar och fartyg planera bättre. Färre fartyg tvingas köa till lastning och lossning, de kan sänka farten och köra mer ekonomiskt när de vet exakt vilken tid de kan anlöpa hamnarna. Dessutom minskar fartygens tid i hamnarna vilket gör godsflödet effektivare. Sveriges förslag med stora ekonomiska och miljömässiga vinster för världssjöfarten ser nu ut att bli verklighet.
– Ruttdelning är den största tekniska innovationen inom sjöfarten som Sjöfartsverket varit med och utvecklat sedan AIS-transpondrarna i slutet av 1990-talet, säger Magnus Wallhagen, chef för internationellt arbete på Sjöfartsverket.
I dag är det i princip det fartyg som kommer först till hamnen som får lasta och lossa sitt gods först. Om fler fartyg anländer samtidigt måste övriga vänta utanför hamnen om det inte finns kapacitet att hantera fler samtidigt. Det är väldigt svårplanerat för fartygen och för alla hamnaktörer.
Bakgrunden till den pågående förändringen är att en underkommitté inom IMO, FN:s sjöfartsorgan, där Sverige företräddes av Transportstyrelsen och Sjöfartsverket, nu har beslutat att bifalla Sveriges förslag om ruttdelning. Förslaget kommer sedan formellt beslutas i IMO:s säkerhetskommitté i vår.
– Det innebär att det internationella regelverket för sjöfart kommer att ändras. Ruttdelning mellan fartyg och landaktörer kommer därmed att bli en ny världsstandard. Det är en stor vinst både för industrin och för klimatet, säger Magnus Wallhagen.
Användningsområdena sträcker sig bortom ankomstoptimering. I Sverige där isen breder ut sig i norr under vinterhalvåret kan lämpliga rutter genom ett isområde skickas ut till fartygen så att de kan gå längre sträckor utan isbrytarassistans eller riskera att fastna i is.
Ruttdelningssystemet väntas också förbättra sjösäkerheten till sjöss. Vid räddningsinsatser kan ett föreslaget sökmönster skickas ut till fartygens navigationssystem för att optimera sökande efter försvunna personer.
